I en studie från Tyskland användes möss som blivit överviktiga och fick typ-2 diabetes på grund av en kost med högt fettinnehåll. Avkomman till dessa möss var också påverkade av fetma och diabetes. Hon-mössen led i större utsträckning av fetma medan han-mössens hade en ohälsosam blodsockernivå.

Effekten på avkomman var inte ett resultat av graviditeten, amning eller föräldrarnas beteende eftersom mössen föddes genom assisterad befruktning och en frisk surrogat-mus. Det var heller inte särskilda gener eller mutationer som gett avkomman en ökad risk för fetma och diabetes.

Det var istället epigenetiska förändringar hos föräldrarna som stod bakom resultaten. Epigenetiska förändringar beslutar vilka gener som slås på och av i en cell. Den fettrika maten som föräldrarna åt, alltså föräldrarnas livsstil, såg till att gener som främjar bland annat fettlagring slogs på och dessa förändringar fördes vidare till avkomman.

Resultaten stödjer tidigare studier som visar att föräldrars miljö och till och med far- och morföräldrar påverkar avkommans hälsa.

I en känd studie från Överkalix i norra Sverige kunde flera hundra människors kostvanor på 1800 och 1900-talet överskådas med hjälp register över den årliga skörden. Bland många spännande resultat från Överkalix-studien visade det sig att om farfadern hade ont om mat under uppväxten levde hans barnbarn längre. Däremot om farfar växte upp med ett överflöd av mat hade barnbarnen fyra gånger högre risk att dö av diabetes.

Överkalix-studien la grunden för forskning inom epigenetiska förändringar som nu visar att individers uppväxt och miljö kan påverka hälsa och livslängd i flera kommande generationer.