Kadmium är en tungmetall som finns naturligt i jorden. Det förekommer också i luften på grund av föroreningar från industrier som metalltillverkning eller förbränning av sopor där kadmiumbatterier inte sorterats bort. Dessutom förekommer kadmium i konstgödsel.

På senare år har användning av kadmium i batterier, gödsel och inom industrin minskat för att undvika negativa hälsoeffekter som benskörhet och njurskador. Men det verkar inte ha haft en effekt på mängden kadmium i livsmedel.

Idag ingår vegetarianer i en riskgrupp för att få i sig ohälsosamma mängder kadmium som finns i framförallt potatis, sädesslag och vissa sorters svampar.

Speciellt utsatta är personer som lider av järnbrist eftersom kroppen tar upp mer kadmium när det finns för lite järn. Järnbrist är vanligare bland kvinnor i barnafödande ålder.

Höga mängder kadmium i kroppen kan leda till njurskador och benskörhet. När vi får i oss kadmium stannar det kvar i kroppen under en längre period och lagras i njurarna där de kan orsaka skador. Inom EU ligger gränsvärdet för kadmium på 2,5 mikrogram per kilo kroppsvikt per vecka med hänsyn till potentiella skador på njurarna. I Sverige beräknas vi utsättas för omkring 1-2 mikrogram men det kan variera beroende på vilken sorts kost vi äter.

För vegetarianer rekommenderas därför att äta en så varierat som möjligt. Men även icke-vegetarianer kan få i sig höga halter av kadmium i till exempel skaldjur och inälvsmat som njure och lever. Dessutom får rökare i sig nästan dubbelt så mycket kadmium som icke-rökare i cigaretter.

Experter inom miljövetenskap menar att en lösning kan vara att sluta odla grönsaker på mark som har speciellt höga halter av kadmium som till exempel på Österlen i Skåne och delar av Östergötland och Jämtland. Dessutom kan vi hjälpas åt att minska mängden kadmium i naturen genom att sortera bort batterier från soporna och återvinna dem på rätt sätt.